Det här är ingen utmaning, men en liten försynt undran.
När jag ser alla fantastiska skapelser som visas upp i bloggvärlden blir jag nyfiken på hur och varför ni började med att sy, måla, fota, pyssla, sticka, virka, dreja......
Hur började det och hur har ni lärt er allt ni kan? Vad skulle ni vilja kunna bättre?
Själv tror jag att det började med fri tillgång till symaskin och tygbitar och med en sykunnig mamma i närheten. Producerade mängder av dockkläder, små kuddar och annat smått och gott. Slöjden i grundskolan bidrog en del och sedan har sytt och sprättat och sytt igen. Det finns också mycket att lära av alla duktiga sybloggare. Jag misstänker att det finns många bra knep exempelvis för detaljer av olika slag som jag skulle kunna ha nytta av och jag skulle väldigt gärna lära mig mönsterkonstruktion. Kanske går jag en kurs någon gång, men tillsvidare får jag väl fortsätta att pröva mig fram, och sprätta....
Om ni har lust att svara på frågorna kan ni göra det här eller på er egen blogg. Skriv i så fall ändå en kommentar, jag vill inte missa era svar. Lite nyfiken!
Vilken julmusik är den första du lyssnar på?
9 timmar sedan
aW.jpg)
33 kommentarer:
Ja, precis som du spelade det stor roll att jag fick börja sy och sticka väldigt tidigt. Som femåring sydde jag - med vuxenhjälp - min första kjol, och sedan har jag fått testa själv. Samma sak med stickningen och vävningen. Jag började tidigt skapa på egen hand.
Slöjden bidrog väl lite grann, men ha inte varit på långa vägar lika viktig som möjligheten att få gräva i mammas tyger och garner.
Redan som barn brukade jag säga "det där kan jag göra själv" om saker och ting som var dyra. Med en ensamstående mamma fanns inga stora summor att köpa saker och kläder för. Då gjorde jag själv.
Det har jag fortsatt med.
(Sen har jag gått en textil utbildning på gymnasiet, gått på keramik i flera år och på målarkurser som vuxen.)
Hej Beata!
Ja, hur började det egentligen. Det här att sy, sticka och virka har gått i vågor för mig. Har också en väldigt pysslig mamma, som har låtit mig och mina syskon klippa, klistra och sy sedan barnsben.
För snart två år sedan fick jag bröstcancer och var riktigt dålig. När jag var sjukskriven började jag blogga om min cancer och upptäckte en hel värld av bloggar! :) Hittade Gekkos och Blomma åker vagns bloggar och insåg att oj vad jag saknat att sy! Jag dammade av maskinen och skred till verket. Allteftersom jag sydde ju bättre mådde jag och syandet blev mitt sätt att bearbeta allt jag då gick igenom. Ja, på den vägen är det! Nu är jag frisk sedan ett år och har aldrig mått bättre i mitt liv och syandet ger mig så otroligt mycket!
Kram Karin
Hej!
Men det är ju du. När du mailade om tävlingen idag så hade du ju ett annat namn, så jag kopplade inte ihop det.
Jag har skapat hela livet. Har sedan gått två år på Konstskola och kvällskurs i luffarslöjd. Det i kombination med en ohämmad fantasihjärna gör att jag gör det jag gör =)
Ja, hur började det......
För mig har sömnad alltid varit vardag. Jag har en mamma som sytt sedan jag var babis och långt innan det. När jag var liten sydde hon allt möjligt och så småningom startade hon sin egen firma där hon sydde upp bal och bröllopskreationer för uthyrning. Så jag har lite att leva upp till :).
Efter avslutade gymnasiestudier på naturvetenskaplig linje ville jag göra något praktiskt och började på en halvårsutbildning inom sömnad och mönsterkonstruktion. Den var jättebra, men det är ganska många år sedan nu så mycket info är arkiverat :).
Sömnaden låg sedan i träda fram till för ca 6 månader sedan då jag av en slump slank in på en av alla fina sybloggar. Efter att klickat mig runt ganska mycket på nätet bestämde jag mig för att göra ett försök och nu är jag fast :).
Ser fram emot att läsa era berättelser.
Hej Beata!
Jag är självlärd så gott det nu går. Visserligen gillade jag syslöjden på högstadiet, och min farmor var korsettsömmerska under sitt yrkesverksamma liv (men hon dog innan jag började sy "på riktigt" - det hade varit roligt att prata sömnad med henne nu). Jag har också märkt att en hel del sybloggare verkar ha mammor eller andra i sin närhet som syr, så är det inte för mig. Och jag började först för två och ett halvt år sedan, när yngsta dottern var några månader. Ingen jag känner IRL syr. Egentligen skulle jag bara sy en mei tai, men sen kunde jag inte sluta. Den syblogg som nog inpirerade mig mest att börja sy och tro på mig själv om att faktist kunna lära mig var Knåpmodern (som tyvärr inte har någon aktiv blogg längre.
De flesta tekniker (och jag vill inte påstå att jag kan särskilt många eller avancerad eller att det blir så där fantastiskt välsytt alltid) har jag läst mig till (Meedom och Meedom, Welinder och Ottobre m.fl.)och sedan kompletterat med "trial and error"-metoden och en hel del som hamnat i soptunnan och aldrig visats på bloggen.
Hoppas du får många svar på ditt inlägg - det kommer att bli intressant läsning.
Hälsningar Sara
När jag gick i skolan tyckte jag inte alls om handarbete! Sen började jag studera till artenom, och då lärde jag mig en hel del. Men inte så jätte mycket om sömnad faktiskt. När jag fick barn så började jag sy och tror att jag googlade på något med sömnad och så hittade jag in i sybloggarnas underbara värld!
Hej Beata!
Jag har alltid tyckt om att sy. Min mamma sydde mycket till oss när vi var små och jag bar stolt upp allt. Mina barn är likadana de har gärna på sig det jag sytt och talar om för alla att jag har sytt det. Min 6åriga son tycker mycket om att sy och det tycker jag är kul. I högstadiet och gymnasiet fick jag högsta betyg i slöjd utan att anstränga mig. Sedan gick jag en utbildning i mönsterkonstruktion, sömnad, skrädderi och design.
Jag skulle vilja bli bättre på att inte ha så bråttom, är lugnare nu men kan ibland vara lite för ivrig och då blir det lätt fel. Som klänningen jag lägger in idag.
Jag skulle vilja bli bättre på att virka och sticka. Det är det där med beskrivningar som jag är dålig på, jag vill bli visad.
Jag startade upp mitt företag för 2 år sedan under föräldrar ledigheten. Men det har tagit tid eftersom barnen inte gått på dagis. Men nu är de äldre och jag känner att nu vill jag sälja mer.
Det var jag ha det bra.
Mia
oj det här far jag aterkomma om när jag har mer tid ;)
Kul grej iaf ;)
Hej! Ja vad säger man, hur började det hela...
Jag har en mormor som sytt och stickat hela mitt liv.Tyckte det var roligt med slöjden i skolan, men mycket mer hände inte förrän alla mina barn tittat ut. Då började en av mina vänninor (Alvinea) som alltid sytt tjata extra på mig till att börja lite själv...
Hjälp vad roligt det var och plötligt var det mitt sätt att koppla av. Jag försöker numera sy tillsammans med ovanstående vännina och tre till en gång i veckan, samt någon kväll i veckan för mig själv. Är mycket lärorikt och inspirerande att sy tillsammans, alla kan något man kan tipsa varandra om. I övrigt hämtar jag extremt mycket tips och inspiration från er i bloggvärlden! Underbart!
Hej, ja jag har alltid skapat av något slag... Sen jag var ca tio år har jag skrivit i olika former. Ord är mitt forum, min luft, min ventil till det som trycker på innanför hjärtat. Det var en av anledningarna till att jag startade min blogg. Vill egentligen skriva nåt större å det kommer jag att göra nån dag. Har börjat så smått. Kram vännen å ha en fin helg!
Jag har alltid pysslat på ett eller annat sätt, när jag var riktigt liten så sydde, virka, sticka och en rad andra saker med min mamma.
Sedan har det hängt med mig, när jag skulle välja gymnasium (för en evighet sedan)var jag så skol le och hittade då ett program med sömnad Hantverk textil.
Passar mig perfekt tänkte jag!!
Sedan hände det inte mycket på många år virkade lite och lite andra pyssel så där men inte mer sömnad än gardiner och kuddar.
Men när min tjej föddes så satte jag igång och sydde mer och mer, till en början var det inte så avanserat. Men så en dag när jag googlade och försökte hitta mönster till dockkläder så snubblade jag in på Blomma åker vagns blogg och blev helt biten kunde inte sluta tänka på allt fint man faktiskt kunnde sy till sin lilla tjej.
Och så blev det!
Nu kan man tro att tack vare min utbildning skulle vara till mycket hjälp i dag men så är det nog inte , för det första så har jag glömt hälften och för det andra är det en helt annan grej att sy barnkläder i trikå och velour!!
Så jag måste säga att jag är ganska själv lärd.
Träna träna i massor, det är många och mycket som aldrig visas upp på bloggen för att resultatet blir så fruktansvärt hemskt ha ha
Den bästa skolan och den bästa insperationen kommer för mig här innom bloggandet alla fantastiskt duktiga sömerskor och dom som stickar och virkar m.m
Ett jätte roligt inlägg måste jag säga!!
Ha de toppen!!
Min mamma har alltid sytt, stickat och virkat. Själv har det inte varit så mycket sömnad för min del. När jag var ca 25 år blev jag lite nyfiken på att brodera, började med något enkelt och det var ju inte svårt- vilket jag hade trott. Därefter så har jag bara känt en lust att arbeta med händerna, pysslat jättemycket med barnen och nu även både med dem och själv. Jag trivs så bra med att skapa något. Känner väl en slags tillfredsställelse.När jag bläddrar i en tidning har jag alltid ögonen öppna för att se något som jag kan "spinna" vidare på och få idéer till att göra. Att lära mig sy är något jag verkligen vill göra, har faktiskt köpt lite tyger och mönster på någon shoppingväska och bokstäver. Jag får väl ta min mamma till hjälp. Ha en härlig helg!
Anna-karin
livetharochnu-akh
Ja, skapande har alltid varit uppmuntrat hemma hos min mor, så det både syddes, målades och jonglerades tidigt. Fel fick man göra och allt blev som bra ändå. Sen så har min farmor bidragit till mycket, hon lärde mig att virka och sticka. En bra syfröken i högstadiet, sen blev det lite lugnare på pysselfronten ett tag. Har nu lyckligtvis vänner som både är inspirerande och kreativa gör att suget till att lära sig mer och hela tiden utvecklas blir större och större. Just nu har jag också tiden att pyssla, det gör sitt till, att kunna ägna lite extra tid på detaljer och sånt.
Tycker du är fantastiskt duktig på att sy och vill också ha en massa romantiska klänningar att glida omkring i.
wow, vilket bra ideé, man vet inte vad är bäst att lässa din inlägg och alla fina kommentarer, för det inte kommentarer, det är en "skapande-lustig-historien". och alla har sina, min är likandan de flesta. min mamma var inte alls pysselska, men min mormor var det, och farmor oxå, men tycker mormor var duktigare på att sy. hon hade en gammal singer, med äkta fotpedal, och där sydde hon alla sina klänningar, hon lärde oss att brodera, sy, och farmor som är 98 år gammal och lever kan virka och sticka jättefint, hon försökte att lära oss, men detta kan jag, men är inte duktig alls, kräver så mycket tid, att jag bara kan en halsduk knapp. hemma hade jag målat, pysslat och sy sen jag var lite, och vid 13 gick jag till syskolan som var precis brevid mitt hus, och var där tre år. allt med gamla maskiner, gamla mönster bok, och detta på 80 talet i ett fattig land, så när jag kom till sverige, hade jag bara ideérna men moderna maskiner kunde jag inte alls. ändå har alltid haft en symaskin och har sytt. på universitets tid hade jag massa kjolar gjorda av mig, och väskor. sen när första barn kom sydde jag alla sängkläder, men nu har det varit hos alla er jag håller på att lära mig ihjäll, och det tackar jag för. måste tacka Jennifer från naimas design, som verkligen vaknade min sylust och som jag säger alla mina celler. tack för frågan, du skulle säga tack själv, jag vet. kram!
Intressant funderan...
Jag fick tillgång till material redan tidigt och fick även tidigt testa att sy på symaskin, och sen har det rullat på!
Försöker att ge mina egna barn samma möjlighet till skapande som jag själv uppskattat så mycket vilket gör att det hemma hos oss är helt ok att även en tvååring bygger pärlplattor med små pärlor och sitter och syr med vassa nålar... ;-)
trevlig idé. Det är roligt att läsa vad andra har för bakgrund.
Det verkar som de flesta har haft någon i omgivningen som har inspirerat till kreativitet, vilket är något som jag själv har saknat väldigt mycket. Min mormor var otroligt duktig, men hon bodde ganska långt borta så vi träffades bara någon gång om året och hon gick tyvärr bort när jag var ganska liten.
Mamma hade iallafall mormors gamla symaskin hemma och på något sätt har det alltid varit självklart att jag skall sy saker. Jag tror att jag var runt tio år när jag gjorde mina första försök att rita egna mönster och det blev faktiskt några kjolar och klänningar som jag använde i skolan.
Efter gymnasiet gick jag en ettårig utbildning i mönsterkonstruktion och sömnad. Det kändes fantastiskt att få ängna hela dagar åt detta intresse och detta var första gången jag träffade andra som också sydde för att det var roligt.
Genom åren har jag sytt ganska många balklänningar på beställning, men jag har aldrig haft ett arbete som har haft med textil att göra.
Det är först nu när jag har barn som jag har börjat sy i trikå och det är ett helt nytt sätt att tänka för mig när det gäller mönsterkonstruktion, vilket har varit en utmaning.
Trots att jag har hållt på så länge (25 år) så finns det fortfarande ingen annan i min närhet som syr och som jag kan bolla ideér med, vilket är något som jag saknar.
Hei Beata!
Jeg har alltid likt å lage ting, helt siden jeg var liten.Hadde en farmor som var veldig flink, så fikk nok mye inspirasjon fra henne.Er også opptatt å ta vare på miljøet, så har fått enda mer interesse for gjenbruk og sy til barna mine de siste årene.
Elsker å være kreativ og bruke alle idèer som dukker opp i hodet.
Cecilie
Jag har alltid haft ett stort intresse för sömnad. Det har jag väl fått efter min mamma som vad jag kan minnas alltid suttit vid symaskinen. När jag och mina syskon var små sydde mamma alltid kläder till oss.
Det roligaste av allt är nu när jag och mamma har ett stort intresse tillsammans och våra drömmar börjar att få riktig fart. Vi startade vårat företag i början av sommaren 2009 och det börjar att gå riktigt bra, vi levererar till butik och hänger med på en del marknader.
Att få skapa med händerna är bara så roligt, när jag syr så är det ren avkoppling.
Sedan att få ha den turen att se sina kreationer på andra det värmer sååå härligt!
Stort tack!
Kul icke-utmaning, ;) jag kanske tar mig an den lite senare.
Vilken bra fråga du ställer!
För mig kommer det också med blodet. Varje gång mamma drog fram sin stickning eller symaskinen så hängde jag över henne och sa att jag vill också. För några år sen gick jag ett år på en textilutbildning på folkhögskola, där jag lärde mig mer om vävning, textila tekniker, mönsterkonstruktion och sömnad. Ytterligare nåt år senare startade jag min blogg, och så exploderade min kreativitet tack vare all inspiration!
Mamma och mormor har lärt mig... och så jag själv. Redan många generationer bakåt har vi hantverkat på alla de möjliga sätt, och skrivit, i min släkt. Det ligger så att säga i generna, tror jag. För alla hantverkar.
Skolslöjden däremot var hemsk. Jag var långt före alla andra som inget kunde. Slöjdläraren var sur på mig som inte satt och slet med enkla ting... utan krävde lite utmaning. Tur att skolan inte tog slut på min kreativitet.
Nina på Pieces of Nina
Jag har alltid varit pysslig av mig, men med varierande resultat. Ingen har lärt mig, jag lär mig själv allt eftersom. Syslöjden i skolan var piss, och jag sög pung, antagligen för att det var så låst inom strama ramar alla skulle göra samma sak -trist!
Runt mig hävdar dock alla att det handlar om arv, den och den på den och den sidan av släkten broderar ju, stickar, ju virkar ju, sjunger ju.. Osv i oändlighet.
Ibland önskar jag att mitt handarbete i andras ögon, likväl som mina egna kunde få handla om det som det gör, nämligen att det ger mig tillfredsställelse att handarbeta, det ger mig harmoni och det ger mig emellanåt också en liten egokick.. Fast jag önskar jag kunde mer :)
Det var syslöjden i skolan som fick mig att börja sy till mig själv. Det höll i sig tills jag var lite över 20. Sen blev det ett långt uppehåll tills jag fick barn som jag återigen började sy i mindre skala. För ca ett år sen letade jag efter mönster på nätet och hamnade plötsligt på Ett tu tres syblogg. En hel sybloggvärld öppnade sig för mig och jag fick massor av tips och började sy i trikå (vilket jag inte hade gjort tidigare). när jag startade min egen blogg så började jag sy ännumera. Jättekul hobby!
Jag är nog självlärd.. intresset att sy och pyssla kommer från min mamma. Har sytt jättemycket när jag var liten. Jag valde faktiskt träslöjd i skolan för jag tyckte redan jag kunde sy (hahaa!! Tonårslogik ;-) ). Sedan hade jag en lång paus från det att jag flyttade hemifrån (19 år) tills att jag fick egna barn och fick en symaskin i 30-årsspresent.
Kul att läsa alla andras "stories" :-)
Vilken trevlig fråga. Jag är självlärd, jag med. Min mamma sydde mycket när jag var liten. Min farmor & mormor stickar. Så jag lärde mig att sticka & sy tidigt, men har stickat mera. Jag har alltid älskat att pyssla och att skapa. Sen slukar man allt man vill lära sig! Skulle va kul att gå en kurs någongång, men det får bli någongång när man har möjlighet till det. Sen insåg jag någongång att andra faktiskt vill ha den jag skapar, häftigt! Så har hobbyn vuxit.
Minns bara lyckan när jag fick en virknål i handen (cirka 5 år gammal)o märkte att jag kunde skapa något alldeles själv. Sen satt mamma jämt i sitt syrum när hon var ledig o där var hon så lycklig. Det inspirerade. Jag avskydde syslöjden i skolan som var så reglerad men hemma sydde jag, stickade o virkade jämt. Händerna bara ville arbeta. Så har det fortsatt. Konstigt egentligen, för ingen av mina två systrar hantverkar.
En mamma som väver, syr, stickar och pysslar. Vi pysslade mycket när jag var barn och nu när jag själv är mamma har jag börjat pyssla igen och älskar framförallt att virka.
Vad roligt att ta del av era berättelser! Jag har läst med stort intresse.
Jag har alltid älskat tyger och haft interesse för mode men inte varit särskild "pysslig" av mig. Hade ingen bra slöjdlärare under skolan heller. När jag var gravid gjorde jag ett första försök att sticka men mer blev det inte av.
När min son blev större kom behovet av att pyssla, att skapa. Bade med honom tillsammans och för mig själv.
Till symaskinen hittade jag för jag ville sy egen designade kläder till pojken (för 2 ar sedan). Och da hade jag inte sytt mina gardiner själv förut. Min svärmor är sömmerska och hjälpte mig i början. Hon bidrog ocksa med mycket material som kostar en massa pengar ju om man börjar fran noll. Men mycket har jag även lärt mig över nätet eller learning-by-doing (-mistakes).
Nu tycker jag det är kul med allt möjligt, har gjort smycken, virkar lite osv. Köper tyger och byter gardiner och tyger i huset allt för ofta. "Problemet" med mitt syande är att jag inte klarar av att sy samma sak om igen. Jag skulle inte kunna sitta och sy samma tröjor pa beställning tex. För mig gäller det att skapa. Har jag skapat en kreation maste jag sen komma pa nagot nytt.
Jag har sen liten alltid skapat på något sätt...när ja nyligen upptäckte bloggare som skapar kände jag mig manad att skapa nåt jag aldrig testat innan -blogga.
Så underbart att få dela med sig och kanske få feedback,kretik,nya ideér mm.
För mig är skapandet,oavsett om det är målning,sticka, trädgård eller att skicka ett kort till en vän som jag gjort själv,det bästa sättet att klara av allt det som är mindre kul i livet...ett sätt att leva och överleva :)
Tack vare att jag redan när jag var ca 8 år fick börja klippa håret på min bror, blev jag med tiden rätt bra på det. Så har jag alltid varit med mamma när hon har bakat. Jag inser idag att vissa saker som bara är HELT SJÄLVKLARA för mig inom bakning, är stora frågor för vissa vänner som aldrig bakat...
Min resa som keramiker kan ni läsa om på min blogg. För några veckor sedan hade jag en följetong om min keramikerkarriär...
Men jag tror att grejen är att man alltid har tillåtits vara med. Att prova. Att misslyckas och få hjälp. Det har gjort att i alla fall jag har kommit vidare!
En lagom duktig mamma, som kunde hjälpa till, men inte ta över. Och som lät mig gå till skolan i högstadiet med kläder jag designat och sytt själv, även om hon ibland var rädd för att jag skulle bli retad...
Tillgång till billiga tyger och garn, så att det var OK att misslyckas i bland.
Köpte tyska mönstertidningar, något annat fanns inte då.
Skolans undervisning gjorde nog varken till eller från, vissa saker var bra, annat inte.
Ah, det här var en kul idé, kul att läsa alla olika historier :-)
Sy lärde jag mig i syslöjden i mellanstadiet/högstadiet. Sen sydde jag inget förrän jag var lite över 20 och skulle sy en helfodrad dräkt, kavaj/kjol, och lärde mig livets hårda skola ;-) att man ska tvätta tygerna innan man syr... för i första tvätten krympte fodret så jag fick göra om hela den biten.
Virka lärde jag mig däremot inte i skolan, det gick bara inte! Man skulle virka en rak bit, men den blev trekantig… Men så på sommarlovet i 7:an när jag bläddrade i bästa kompisens farmors veckotidningar så såg jag en fin duk som jag bara måste göra. Iväg och köpte turkost... garn och satte igång. Inga problem! Det var ju bara att läsa innantill :-) Och sen blev det virkning för hela slanten, överallt, hemma, på bussen, skolraster, och tunnare och tunnare garn.
Allt annat pysslande har bara kommit. Det började med julkort och sen har det blivit lite allt möjligt, inspirerat av tidningar, böcker och numera även bloggar. Det allra senaste är ju luffarslöjden som jag går kvällskurs i just nu.
Skicka en kommentar